I ran into the sand when I was trying to chase down the rainbow


Sitter på jobbet, alla i huset sover men jag är inte det minsta trött, tänker delge det som snurrar i mitt huvud just nu istället...

Jag har blivit totalt upp över öronen kär i två saker den här veckan. Den ena är mitt nya nagellack med namnet In the Army, så sjukt snygg nyans. Kommer att bli en lång och lycklig kärlekshistoria det här, no doubt about it! :-)
Sen köpte jag en skjorta i julklapp till mig själv, en röd och svartrutig, lite skogshuggar stuk på den. Den är helt klart ett av mina bästa köp någonsin, känner mig grym i den och vill bara använda den hela tiden. Dessa två kärlekar i kombination kan inte bli annat än succé.

När jag åkte på den slingriga dåligt plogade och oupplysta vägen till jobbet idag sprang plötsligt två älgar ut på vägen rakt framför min bil. Det var en jäkla tur att jag i princip kröp fram på vägen och att det var ett så pass långt avstånd till älgarna att jag hann stanna men hade jag kört några km/h mer hade jag definitivt både haft en älg i framrutan och legat i diket! Var tvungen att stå still några sekunder och komma över chocken innan jag rullade vidare mot jobbet.
Älgar är ett av de häftigaste djuren jag vet men jag skulle inte vilja ha en på min motorhuv eller stå öga mot öga med en i skogen. Fast jag tänker ju ta jaktlicens någon gång i framtiden men då är väl förhoppningsvis älgen på lite längre avstånd, hehe, vi får väl se den dagen det sker!

På tal om jobbet så fick jag ett sms från ett av mina kids föräldrar tidigare ikväll, en enkel fråga om barnet ställdes och ett enkelt svar levererades och tillbaka fick jag ett svar avslutat med Kram. Tycker att det var riktigt opassande och faktiskt lite obehagligt! :-/

Och när jag ändå pratar om sms måste jag bara berätta om panik smset jag fick i går kväll. Min kära vän och vapendragare hade precis landat i Sverige och visste ju inte hur det gick med jvm-hockeyn så en uppdatering var tvungen att levereras pronto. Fick ett samtal från galningen idag men missade det såklar och har inte hunnit ringa upp, får ta mig i kragen och göra det imorn när jag har rast.

Mina dagar går just nu åt till att plugga och skriva, håller på och tar igen tentor som jag av olika anledningar har restat, jag skriver på en tenta för kursen som avslutas i januari och tillsammans med min arbetsgrupp försöker jag skriva en B-uppsats med deadline 17/1. Vi ska skriva 15 sidor och än så länge har vi nada. Något har hänt i vår arbetsgrupp, vi har alltid jobbat skitbra tillsammans men just nu fungerar det inte alls, det är som en dragkamp hela tiden och det är ett under att vi inte har slitit huvudena av varandra än. När det ena dagen känns som att vi gör framsteg så känns nästa dag som ett enda stort gigantiskt hopp bakåt och jag vet inte hur vi ska komma ur den onda cirkeln och ta oss till målet!? Jag blir bara mer och mer uppgiven för var dag som går utan att vi kommer närmare slutet...
Skolan överhuvudtaget är en kamp och har varit det en längre tid, det känns som att jag börjar ge upp och det är verkligen inte likt mig. Att resta tentor som jag vet att jag kan skriva och få både G och VG på är något jag aldrig skulle ha haft en tanke på tidigare men nu känns det naturligt på något underligt sätt. Måste komma på något som får upp mig ur denna svacka för jag har ett år kvar och jag vill gå klart utbildningen för jag vill arbeta med något inom detta område i framtiden!

När man tycker att människor beter sig illa ska man bara strunta i det eller ska man vara svinig tillbaka??
Man kanske ska låta folk få smaka på sin egen medicin och vara lika grisig mot den/de som man tycker att de varit mot en själv, eller ska man bara strunta i det för att inte sjunka till samma låga nivå?
Svårt det där och vad är bäst egentligen... Situationsbundet for sure!

Det var länge sen jag fick snacka musik med någon som fattar vad jag pratar om, någon som förstår hur jag kan snöa in på små detaljer i låtar och som inte himlar med ögonen när jag citerar en text för att jag tycker att den passar till situationen. Har så mycket i huvudet och ingen att prata med, behöver ett bollplank som kan ta emot alla idéer och bolla tillbaka dem med en ny vinkel eller något annat som anknyter. Behöver få surra loss om alla intryck jag fått den senaste tiden, behöver få prata om den där låten som jag har haft på repeat de senaste dagarna bara för att texten, melodin och sången är så jäkla bra och för att den passar till så mycket på så många sätt. Behöver få uttrycka allt som gjort intryck och avtryck!

Häromdagen blev jag besviken på en vän och inte bara besviken jag blev faktiskt ledsen och sårad också! Juldagen närmade sig och som seden säger skulle det festas. Diskussioner hade förts men inget hade bestämts men i min enfald trodde jag ändå att vi skulle festa till det tillsammans men så blev icke fallet.
Ett sms under dagen visade att personen skulle hem till en annan vän på middag tillsammans med en hop andra vänner. Alla dessa som vistades tillsammans känner jag och trodde att även jag var vän med men who knows...
Helt plötsligt fanns inte jag med i några festplaner och visst, självklart får dem äta middag och strunta i att bjuda mig men jag blev bara så besviken då jag hela dagen gick runt och trodde att vi på ett eller annat sätt skulle umgås tillsammans innan kvällens utgång. Kände mig ledsen och funderade på varför inte jag fick ingå i gemenskapen. Men, men så kan det väl vara ibland, man ska helt enkelt inte ta saker för givet!

Jag hade hur som helst en grymt trevlig juldagskväll tillsammans med folk jag inte träffat på ett tag! :-)





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0