I can take so much, until I've had enough

 
Cause I'm only human
and I bleed when I fall down
I'm only human 
and I crash and I break down
Your words in my head, knives in my heart
You build me up and then I fall apart
Cause I'm only human 
 
 
 

She's just so mmm

 
She's got it all figured out
She knows what everything's about
And when anybody doubts her,
Or sings songs without her
She's just so mmm

She knows the world is just her stage
And so she'll never misbehave
She gives thanks for what they gave her
Man, they practically made her
Into a mmm

She's the one that stumbles when she talks about
The seven foreign films that she's checked out
Such a fortunate fool
She's just too good to be true
She's such a fortunate fool
She's just so mmm

She's got it all figured out
She knows what everything's about
And when anybody doubts her
Or sings songs about her
She's just so mmm

She's the one that stumbles when she talks about it
So maybe we shouldn't talk about
Such a fortunate fool
She's just too good to be true
She's such a fortunate fool
She's just so mmm


When I'm dreaming of you

 

Some people spend their days in shadows

 
Att genomföra det man inser är lättare sagt än gjort...

All you can do is try to know who your friends are

 

It started out as a feeling
Which then grew into a hope
Which then turned into a quiet thought
Which then turned into a quiet word
And then that word grew louder and louder
'Til it was a battle cry
I'll come back when you call me
No need to say goodbye

Just because everything's changing
Doesn't mean it's never been this way before
All you can do is try to know who your friends are
As you head off to the war
Pick a star on the dark horizon and follow the light
You'll come back when it's over
No need to say goodbye
You'll come back when it's over
No need to say goodbye

Now we're back to the beginning
It's just a feeling and no one knows yet
But just because they can't feel it too
Doesn't mean that you have to forget
Let your memories grow stronger and stronger
'Til they're before your eyes
You'll come back when they call you
No need to say goodbye
You'll come back when they call you
No need to say goodbye




My quiet hell

 
Jag tycker inte om att känna mig otillräcklig.
 
 

Singing drunken lullabies

 
Jag och några vänner har börjat prata Dublin och jag hoppas så innerligt att jag kan få semester så att jag kan följa med. Alla övriga har redan sagt ja och löst det så nu är det bara jag kvar. Vore skit att få stå kvar på andra sidan när de åker och roar sig! Jag och en till i sällskapet har varit där förut medan de andra aldrig har satt sin fot i den underbara pulserande staden och det vore så jäkla roligt att ta med dem dit och visa dem alla fantastiska ställen. Jag älskar Dublin och en vårhelg där känns som att det skulle vara precis vad jag behöver!
 

Want back my ignorance and bliss

 
I think I've had enough of this

Whether you should give up or try

 
When you're out on you're own
And you need some time to decide
Whether you're strong enough
Whether you should give up or try
As you stand on you're own
Here's hoping you'll find,
It's a good day, it's a good day to be alive

When it seems impossible
And you think that you might be lost
When you're feet start to run
And the shackles come off
Look around for the things you need,
 you'll find them inside
It's a good day, it's a good day to be alive
It's a good day, it's a good day, it's a good day

I'm not living without hope
you can't tell me that i'm wrong,
try to teach me how to come back to my senses, cause I won't
I'm not living without hope
You can't tell me that I'm wrong
Trading places with the person that I thought I was before
You can't tell me that i'm wrong, just as long as I survive
Cause it's a good day to be alive

When you're out on you're own
And you need some time to decide
Whether you're strong enough
Whether you should give up or try
When you stand on you're own
Here's hoping you'll find,
It's a good day, it's a good day to be alive

I'm not living without hope
you can't tell me that i'm wrong,
try to teach me how to come back to my senses, cause I won't
I'm not living without hope
You can't tell me that I'm wrong
Trading places with the person that I thought I was before
You can't tell me that i'm wrong, just as long as I survive
Cause it's a good day to be alive


Genom en iskall vinter


Jag har lärt mig att saknaden är värst när nån har sovit som ett barn
Genom en iskall vinter

Du är min hjälte för du vågar vara rak
Du är min hjälte för du är precis så svag som jag
och hjälp mig, jag behöver dig igen, igen, igen...

Och du säger att saknad kan man lära sig att leva med ibland
Genom en iskall  vinter

You can't go forcing something if it's just not right

 

I sometimes lose my faith in luck

 
I want to leave this town, fake my death and never be found.
I follow my tracks, see all the times I should have turned back.
 
 
 

What can you do?

 
Yesterday when you were young
everything you needed done was done for you
Now you do it on your own
but you find you're all alone, what can you do?

You and me walk on, walk on, walk on
'Cause you can't go back now

You know there will be days when you're so tired
that you can't take another step
The night will have no stars and you'll think you've gone as far
as you will ever get

You and me wak on, walk on, walk on
'Cause you can't go back now

And yeah, yeah, you go where you want to go
Yeah, yeah, be what you want to be
If you ever turn around, you'll see me

I can't really say why everybody
wishes they were somewhere else
But in the end, the only steps that matter
are the ones you take all by yourself

You and me walk on, walk on, walk on
Yeah, you and me walk on, walk on, walk on
'Cause you can't go back now
Walk on, walk on, walk on
You can't go back now




Do not tell me all is fine

Ibland undrar jag varför jag ens försöker...

Du får gärna komma hit och skrämma mörkret

 
 

Return to me what others stole

 
Så kom den, dagen då jag exploderade och tog ut alla månader av uppdämd frustration på mannen som är en stor del i allt detta. Jag gjorde det inte på ett speciellt snyggt sätt och det blev hemskt fel och missuppfattningen och ilskan från annat håll väntade inte på sig.Allt blev konstigt och jag mådde skitdåligt och grät mig igenom en hel kväll och en del av natten. Samtidigt fick det mig att se klart, det fick mig att förstå vad jag behövde göra och när jag vaknade dagen efter hade jag en strategi klar.
 
Självklart gick det inte som planerat och jag lyckades liksom inte få han att förså vad det egentligen hadlade om. Andra människor fanns runt oss hela tiden, jag var instabil och började gråta och fick inte ur mig det jag behövde ha sagt och tillslut var jag tvungen att ge mig iväg på annat så jag gick fortfarande och bar på allt.
Jag visste dock att han skulle ringa mig senare under dagen för att prata information och planering så jag beslutade mig för att säga att vi verkligen behöver prata på måndag när vi ses och verkligen poängtera att det är viktigt för mig. Jag hade inga planer på att ta allt under samtalet då jag för tillfället befann mig på Viking Line terminalen och väntade på mina resekamrater och jag hade ingen lust att återigen bli upprörd och ledsen.
 
Men efter att vi hade pratat en stund så var det som att öppna en dammlucka och allt bara rann ut. All ilska, all frustration och alla tankar. Jag talade till och med om att tanken på att säga upp mig har funnits men att jag egentligen inte vill det, det jag vill är att vi ska få det att fungera. Någonting måste vi göra, en plan en strategi en omstrukturering, vad som helst. Vi har i princip bara varandra och om inte vårt samarbete fungerar så fungerar inte verksamheten heller.
 
Det blev tillsut ett bra samtal och jag fick ur mig så mycket som jag har bärt på så himla länge och jag hoppas och tror att även han fick sig en rejäl tankeställare. Såhär i efterhand så känns det så otroligt skönt att jag äntligen fick ur mig allt och det tunga ok som jag har burit på så länge nu har lyfts bort och jag hoppas verkligen att den enda vägen nu är upp. Annars vet vi nog båda vad som blir nästa steg.
 
 

I'm gonna find a city, drink until it's gone

 
Efter en rent utsagt asjobbig sommar så välkomnar jag hösten med öppna armar, men jag vet liksom inte vad jag ska förvänta mig eller vad jag ska göra upp för planer. Samtidigt som jag ser fram emot vad hösten har att erbjuda så är jag lite orolig för vad som möjligen kan komma att ske.
 
Främst gäller det jobbet.. Det har hela sommaren känts som att något är i görningen och att vandra i ovisshet har varit en bidragande orsak till den anspänning som slutligen resulterade i att jag bröt ihop. Jag hoppas att det inte är som jag befarar och att känslan bara är en bieffekt av den stress och press som uppstod under sommaren.
Jag ser däremot fram emot att börja jobba igen, just nu är jag inne på den sista av tre veckors semester och det har verkligen varit skönt och välbehövligt med distans från allt och alla. Men samtidigt som det ska bli roligt att dra igång igen så har saker hänt under sommaren som får mig att fundera på om jag verkligen vill fortsätta att göra det här eller om det börjar bli dags för mig att söka mig vidare in i skolvärlden. Det känns lite som att jag står vid ett vägskäl där jag antingen kan fortsätta på den inslagna vägen eller börja att plöja en ny väg i en helt annan riktning. Det enda jag vet är att jag behöver få komma igång igen så att jag verkligen kan känna efter om det är det här jag ska fortsätta att göra eller om det börjar bli dags för mig att se mig om efter nya utmaningar. Jag brinner verkligen för verksamheten jag jobbar med, frågan är bara om arbetsuppgifterna kan fortsätta att inspirera mig att vilja bygga vidare på den för om energin och drivkraften inte finns där då blir det inte bra för någon. Under nästa vecka måste definitivt jag och min chef sätta oss ner och lägga upp en strategi för hösten och det känns nu som att det kan komma att bli avgörande för om det kommer att bära eller brista den närmsta tiden.
 
Innan jag börjar jobba igen ska jag dock åka till Madrid och bara vara. Jag ska vandra runt och titta på folk dricka vin och ha kul tillsammans med min vän, det kommer förhoppningsvis att bli en grym avslutning på semestern!
 
 
 

James Vincent McMorrow – Breaking Hearts
 
 

Show me what's real


All this time I've been afraid
that you would see through me
That beneath the tricks and traits
there would be nothing to love



And all of this time I've been so God damn stubborn


Inside I'm such a mess


Runtomkring mig lugnar allt ner sig och tempot sänks men inombords stormar det som aldrig förr.
Den här sommaren har försatt mig i någon form av livskris och tankarna flyger fram och tillbaka. Energin är som bortblåst och jag kan inte riktigt hantera alla känslor som vill ut.
Jag har nog aldrig känt mig så ensam som jag gör nu och tidvis så känns allt så otoligt hopplöst.


                  


If I lost you would I cry?



Tidigare inlägg
RSS 2.0