wutheringheights

Tog en riktigt lång promenad idag för att försöka rensa tankarna.
Kan inte påstå att det gick speciellt bra dock.
Fan vad det snurrar just nu, allt är upp och ner.
Försöker tänka på annat men det blir så svårt när hans ansikte är som fastetsat på min näthinna.
Det är som kvicksand och jag sjunker bara djupare hela tiden och snart finns det ingenting att greppa tag i.

Det är bara strimmor
ett litet kliv ut i världen.
Vart än vi kom ifrån
vart än vi ska nånstans.
Håll min hand i vimlet!