wutheringheights

Jag tycker om att sätta låtar på situationer och känslor som jag går igenom och för ett tag sen sprang jag på en gammal låt som beskriver en del av det jag gick igenom under våren. Den passar så bra in på hur jag kände när jag kom till insikt med vad som faktisk pågick och vad som höll på att hända med mig under den perioden.
Man faller och faller, sen inser man plötsligt att det inte alls är som man trodde från början och man känner sig dum, men någonstans vet man att att allt kommer att vara okej när man kommer ut på andra sidan.
Med facit i hand är jag glad att det blev som det blev.

Out of reach

Knew the signs wasn’t right
I was stupid, for a while
Swept away, by you
And now I feel like a fool

So confused
My heart’s bruised
Was I ever loved by you?
Out of reach, so far
I never had your heart
Out of reach, couldn’t see
We were never ment to be

Catch myself, from despair
I could drown if I stay here
Keeping busy, everyday
I know I will be ok 

But I was 
So confused
My heart’s bruised
Was I ever loved by you?
Out of reach, so far
I never had your heart
Out of reach, couldn’t see
We were never ment to be

So much hurt, so much pain
Takes a while to regain
What is lost inside
And I hope that in time
You’ll be out of my mind
I’ll be over you

And know I’m
So confused
My heart’s bruised
Was I ever loved by you?
Out of reach, so far
I never had your heart
Out of reach, couldn’t see
We were never ment to be
Out of reach, so far,
You never gave your heart
In my reach, I can see
There’s a life out there for me