wutheringheights

Dagen började sådär halvpissig som dagar brukar göra när man inte vaknat av väckarklockan och sen vaknar 15 minuter innan man måste dra iväg. Dock hade jag tur i oturen att bara vara tvungen att ta mig till Lillhaga för min basklarinett lektion, så det var bara på men kläder och ut i snöstormen morgonen förärade oss med.
Sjävlklart var det halt som satan ute och med snö som dolde isen var det ett spel på liv och död att promenera. Jag klarade mig tills jag var tio meter från dörren till huset där lektionen skulle äga rum.

Först halkade jag bara till och sträckte mig lite men än stod jag på fötterna, två sekunder senare låg jag på marken och bad till någon högre makt att basklarinett lådan inte slagits upp. 25000 kr känns inte som en trevlig utgift just nu.. Allt hade klarat sig och jag var inte heller speciellt sargad, dags att ta sig upp tänkte jag. Det skulle jag inte ha gjort för i mitt försök att komma på fötter så slog jag omkull igen och nu gjorde det lite ondare men än så överlevde jag. Lektionen förflöt dock utan problem och det kändes riktigt bra :-)

När jag gick hem tog jag en annan väg för att undvika det extremt hala stället som serverat två vurpor inom loppet av ca 15 sekunder. Jag klarade mig hela vägen hem men när jag sen hade en halvmeter kvar till porten halkade jag och ramlade igen och självklart gjorde jag illa mig denna gång, tredje gången gillt liksom. Slog upp knät och fick ett par trasiga byxor på köpet, jo jag tackar ja :-(

Trodde ju såklart att standarden för dagen var satt men sen blev det faktiskt otroligt mycket bättre...