wutheringheights

Idag har jag spenderat dagen tillsammans med en av mina bästa vänner. Vi ses väldigt sällan då hon spenderar den största delen av sin tid i Storbritannien där hon åker runt och jobbar på olika gårdar och i trädgårdar. Men nu har hon varit hemma i Sverige hos sina föräldrar ett tag och nu fick vi äntligen tid att ses.
I sju timmar satt vi och pratade om allt mellan himmel och jord, vi promenerade, åt mat och bakade världens kanske mest bakvända muffins. En så jävla bra dag helt enkelt!
Vi har hela tiden haft kontakt via mail men det är ju så otroligt mycket bättre att ses ansikte mot ansikte och prata igenom allt som har hänt sen sist trots att man redan vet allt. Det var verkligen så himla härligt att prata minnen, upplevelser, förhoppningar och att försöka lösa alla världens problem. Precis som vi för snart 6 år sedan satt på Tratten i Södertälje och gjorde i timmar och åter timmar.

Av alla människor som jag älskar och respekterar, av alla vars åsikt jag värdesätter och av alla jag umgås med så är hon den som är mest lik mig. Fast ändå så är vi så olika. Vi tänker så otroligt lika och har så lika värderingar och vi förstår verkligen varandra men vi har valt så olika vägar och vi har alltid haft väldigt olika drömmar men i grunden har vi samma mål. Att få hålla på med något vi känner passion för och att få leva på ett sätt som gör oss lyckliga oavsett vad det innebär. Hon är en person som jag vet att jag kommer ha med mig livet igenom och det spelar ingen roll hur sällan vi ses, det känns ändå som att det var igår.
Hon är en av de mest begåvade människorna jag känner och jag beundrar verkligen hennes val av väg i livet!