Ensam bortåt vägen
Jag har nog lärt mig att gå hem
På alla sätt, från alla ställen
ensam bortåt vägen
Jag har en trogen gammal vän
som väntar mig om kvällen,
som ställer upp i alla lägen
Som en apa på min rygg,
som ett spöke i min hjärna,
som jag aldrig riktigt kommer undan
Du har så underbara ord,
du kan le så att jag smälter,
du kan ge så jag tar åt mig
Jag skulle gärna ha ditt mod,
jag skulle gärna ha din kärlek
men jag vänder här, förlåt mig
Och om du saknar mig ibland
så kan du släcka alla lampor
för jag finns nånstans i mörkret
Men nu ringer telefonen
Det är dags för mig att gå
Det är nån som vill att jag ska komma hem
Det är min gamla vän demonen
I sin tysta, mörka vrå
Hejdå! Vi kanske ses nån gång igen
Du kan väl ringa mig ibland,
jag pratar gärna sönder
alla torra, gråa nätter
Jag är så rädd att komma fram
nån annanstans, så jag samlar
på tur- och retur-biljetter
Jag vill ha fria vägar ut
Jag vill ha kakan som jag äter
kvar på bordet hela långa livet
Och jag vet att jag har fel,
och jag vet att du har sett hur jag
går ensam genom livet
Och jag vet det är ett spel,
och jag vet att du har kämpat för nåt
som jag tagit för givet
Men nu ringer telefonen...
Du kan väl sakna mig ibland
du kan väl stirra upp mot stjärnorna
så att vi har nåt gemensamt
Men nu ringer telefonen...
Nån gång igen
Nån gång igen
