wutheringheights

Under veckan så har tankar smugit sig på, tankar som är direkt opassande och rent av förbjudna.
De liksom bara dyker upp utan förvarning eller möjlighet att förhindra dem, men när jag väl kommer på mig själv med att vandra iväg i de banorna så kan jag åtminstone stoppa det.
Jag svävar iväg av minsta lilla grej, börjar tänka på ord som skrivits, ord som sagts, konverstioner som ägt rum och blickar som utbytts. Kommer på mig själv med att göra saker som jag hoppas att ingen annan märker.

Fan det här funkar inte, jag vet att det är dött lopp och jag hoppas att det är någon tillfällig grej eller inbillning, jag vet fan inte men om jag låter det fortgå så kommer det att bli problematiskt för mig.