wutheringheights

Så efter att ha sett 3 spelningar på 5 dagar så är det dags för en liten utvärdering...

Söndag 9/10- Lars Winnerbäck
En verkligt positiv överraskning, med en annorlunda sättning mot vad man är van vid.
Lasse kompades av trummor, piano och cello samt trumpet. Otroligt finstämt och ett väldigt ärligt och härligt klimat konserten igenom. Lasse sjöng fantastiskt bra kvällen igenom och var ovanligt avslappnad på scen. han blandade även upp med en hel del nya låtar mitt bland alla gamla godingar. Kvällens absolut bästa framförande var Söndermarken, enorm helt enkelt!
Sättningen tillsammans med atmosfären på Cirkus gjorde detta till en av de bästa spelningarna jag har sett med Lasse! Det blev en känslosam kväll med massa, massa minnen som dök fram ur gömmorna. :-)

Tisdag 11/10- Red Hot Chili Peppers
Jag var taggad till tusen och såg fram emot en grym konsert. Har sett dem tidigare och den är en av mina topp 5 bästa konserter någonsin, men denna gång föll det platt..
De var absolut inte dåliga men hela tiden kändes det som att en viktigt ingrediens saknades, John Frusciante!!
Nya gitarristen kan verkligen inte fylla hans skor och det skadar dem enligt mig ofantligt mycket. Alla låtar är numera väldigt bas-baserade, vilket i sig inte är dåligt men låtarna får inte samma driv som tidigare. En låt som Dani California som har en sån jäkla kalasrefräng som får alla att vilja dansa fick denna gång större delen av Globen att vara stilla. Flea och Chad jobbade på som galningar och Chads trumsolo var kvällens bästa. Keidis kändes avslagen och Klinghoffer var på scen men märktes knappt. Setlisten var inte heller den bästa och med så många bra låtar i bagaget så hade de lätt kunnat skippa att spela ex. Breaking the girl. Allt som allt en bra konsert men inte i näsheten av att uppnå den kapacitet de faktiskt har.

Torsdag 13/10- Joshua Radin +Joseph Arthur
Joseph Arthur öppnade för Joshua och denne man kommer tyvärr inte gå till historien som något minnesvärt i mina ögon, vilket är väldigt synd då jag lyssnade en hel del på han under min gymnasietid. Han var väldigt introvert på ett dåligt sätt, det kändes pretentiöst och ärligt talat inte speciellt bra. Han har en trevlig röst men den kom inte fram mycket alls av den, nu såg vi visserligen bara ett par låtar med han så kanske var det toppen innan vi kom, vem vet..
Joshua Radin var dock en överraskning på gott och ont. Han var otroligt avslappnad på scen och hade en helt underbar scennärvaro och fångade publiken på ett sätt som fick det att kännas som att han hela tiden stod och tittade på en från scenen. Han var avslappnad och berättade ledigt om vad låtarna han spelade handlade om och ibland fick jag lite känslan av att jag satt i ett vardagsrum med en gammal vän Hans röst är riktigt bra och att höra han live fick mig verkligen att uppskatta hans röst på ett helt annat sätt. När jag har hört Joshua på skiva så har jag tyckt att det låter bra men att det kan bli lite väl slätstruket efter ett tag, men han bevisade igår att han har ett riv och ett djup i rösten som fick mig att falla som en fura. Det finns ett djup som kom till sin rätt när han och bandet som sista låt körde unplugged.
Dock slaktades mången trallvänlig låt till förmån för lätt omarbetade sångarrangemang som inte alls följde det man själv hört och kan sjunga med i. Jag gillar när artister gör ändringar från hur låtar låter på skiva, det blir mer levande så men det blir inte alltid bra. En riktigt bra och trivsam spelning!!