wutheringheights

Har suttit och kollat igenom inlägg och meddelanden från tiden då det fortfarande var roligt och spännande.
Märkligt hur snabbt allt har förändrats, nu tycker jag mest att det är jobbigt.
Jag kan inte heller hjälpa att fundera på hur det kunde bli så fel.
Hur kunde jag hamna så utanför alltihopa??
Det gnager men försvinner sakta bort och jag vet att det kommer att göra mig lyckligare!

Jag kan inte skilja på om Jag vill va med Dig,
Jag kan inte skilja på om Jag vill bli av med Dig

Allting känns så underligt just nu, jag vet knappt vart jag har mig själv.
Så mycket som har blivit så fel på så kort tid.
Jag både såras och sårar och jag känner mig usel just nu.
Jag vet inte om jag orkar resa mig upp igen, det har blivit för mycket.
Känslorna blir allt svårare att hålla isär och jag vet snart inte vilken som hör hemma vart.
Jag vet inte heller vart jag ska få kraften ifrån att orka reda ut denna härva...


Come and see me, sing me to sleep
Come and free me, or hold me if I need to weep
Maybe it´s not the season, maybe it´s not the year
Maybe there´s no good reason why I´m locked up inside

Hittade mina gamla dikter från 2006 idag.
De är skrivana under en höst och vinter då jag mådde fruktansvärt dåligt.
Orden kommer ur djup smärta, svek och raseri.
Orden jag skrivit är märkligt aktuella igen och kanske var det därför jag hittade dem just nu.
Kanske är det universums sätt att påminna mig om att saker på sätt och vis går igen och att jag inte ska ge vika den här gången.
Jag är starkare nu och har inga planer på att vika ner mig eller ge efter oavsett om det blir jobbigt.
Vilket det kommer att bli...

Vulkanutbrott (till dig..)

Likt en vulkan har jag vilat, avvaktat.
Låtit känslor och tankar lagras inombords.
Förr eller senare skulle allt komma upp till ytan.

Jag har vilat, avvaktat i vad som känns som en evighet.
Men nu, nu har det gått för långt.
Jag är nära att brista, utbrottet är nära.

Känslor och tankar bubblar över likt lava.
Allt rött och svart vill ut, vill nå dig !

Vår värld sätts på prov, klarar vi det här ?
Det är upp till bevis nu, nu när jag brister.

Lavan flödar över och rinner i strida strömmar.
Aska lämnas i dess spår.

Lavan rinner mot dig, för den är menad för dig !
Klarar vi det här eller blir askan allt som finns kvar ?

Skrivet 2006-12-10

Har upptäckt några oroväckande otrevliga sidor hos en nära vän.
Eller jag kanske har fel när jag säger att hon är en nära vän.
I min värld gör man inte såhär mot sina närmsta vänner.
Det är som att hon har genomgått en total förvandling och vart hennes
gamla jag har tagit vägen, ja det önskar jag att jag visste.
Förstår inte hur hon kan göra som hon gör när hon vet vad jag har varit med om.
Hon har villigt suttit och lyssnat när jag berättat om allt som rör situationen jag befinner mig i.
Hon har glatt gett mig förslag och lovat att pusha mig i det här.
Men istället hugger hon mig i ryggen så fort det började bli intressant och saker började hända.
Hon rent ut sagt spottar mig i ansiktet och gör precis samma sak som jag några år tidigare upplevde med en annan så kallad vän.
Den gången var hon den som stöttade och tyckte att det var dålig stil av den andra "vännen" i fråga.
Den gången var hon på min sida och tyckte liksom jag att så gör man inte mot en av sina bästa vänner.
Men nu står hon helt plötsligt på andra sidan staket i samma fråga och skiter fullständigt i allt hon någonsin sakt.
Hur ska jag kunna lita på något hon säger nu?
Hur fan kan hon göra såhär när hon vet vad jag känner och hur jag känner inför situationen.
Hur fan kan hon sen komma och säga att hon inte alls var medveten om hur det uppfattades.
Värst av allt är nog ändå att det fortsätter trots att jag har pratat med henne om det och talat om för henne hur jobbigt det känns för mig att se vad hon håller på med.
Hur fan kan man vara så falsk?!?!

When you slammed the frontdoor shut
a lot of others opened up
So did my eyes so I could see

När jag bli nervös vet jag inte vart jag ska göra av händerna.
När jag bli nervös förlorar jag all förmåga att konversera.
När jag blir nervös undviker jag ögonkontakt.
När jag blir nervös vill jag bara att du ska säga att det är okej ändå.

Nu sitter jag här igen med för mycket känslor och för få ord
Vet inte vart jag ska börja, vilken tråd jag ska börja nysta i
Känner mig märkligt bortkopplad från allt just nu
Behöver något nytt i min liv, vad vet jag inte, men något som inte finns där i detta nu
Jag känner för mycket på en och samma gång och skyddar mig sjäv genom att inte gå till botten med det jag faktiskt känner
Allt som bubblar under ytan behöver komma ut på andra sätt än genom tårarna som trillar ner för mina kinder titt som tätt


Jag förlorar mitt fokus, vad drömde jag om?
Jag hade massor av idéer, jag hade vägen klar
Jag hade tusentals frågor och tusentals svar

Sitter och lyssnar på en av de mest fantastiska skivorna jag vet.
Alison Krauss & Robert Plants "Raising Sand"
Jag har gått fram och tillbaka till den här skivan i snart två år. Den har hjälpt mig genom både sorg och glädje och är verkligen helt underbar!

Har kommit över en helt fantastisk singer/songwriter.
Hans namn är Ray LaMontagne och hans röst är så galet underbar att jag får gåshud över hela kroppen!
Det var när jag gjorde en Spotify sökning på mitt namn som jag hittade en av hans låtar som heter just Sarah.
Och nu kan jag inte sluta lyssna på denna vackra man.
Såå galet underbart bra!!!




Ray LaMontagne

Just a little bit stronger
just a little bit wiser
just a little less needy
and maybe i'd get there

Just a little bit pretty
just a little more aware
just a little bit thinner
and maybe i'd get there

Clearly, clearly i remember
hiking up my skirt
and asking for your time

Clearly, clearly i remember
nervous if ever confronted
and questioning myself

Oh perhaps, perhaps if i got better
perhaps if i challenged myself
perhaps if i was...

Just a little bit stronger
just a little bit wiser
just a little less needy
and maybe i'd get there

Just a little bit pretty
just a little more aware
just a little bit thinner
and maybe i'd get there

Clearly, clearly i remember
pulling up my shirt
and staring blank ahead

Clearly, clearly i remember
days of useless crying
and almost feeling dead

Oh perhaps, perhaps if i was smaller
perhaps i could control myself
perhaps if i was...

Just a little bit stronger
just a little bit wiser
just a little less needy
and maybe i'd get there

Just a little bit pretty
just a little more aware
just a little bit thinner
and maybe i'd get there

Just a little bit stronger
just a little bit wiser
just a little less needy
and maybe i'd get there

Just a little bit pretty
just a little more aware
just a little bit thinner
and maybe i'd get there

Oooahhhh oooahhhh oooahhhh oooahhhh
just a little bit pretty
just a little more aware
just a little bit thinner
and maybe i'd get there

Jag borde bli förståndig
har försökt med det är ingen idé.
När jag ser dig
så vet jag det är bara du,
ja bara du som här och nu
kan få mig att leva.

Tycker om dig
vill alltid vara nära dig
men vet ju ändå
Att våra stunder får
bli så korta.
Tycker om dig
hur mycket ska du kanske
aldrig någonsin förstå.
Snart går du ifrån mig
och allt är borta.

I have a long road ahead of me
It’s cloudy and dark it´s hard to see 
Will I ever get through to the end?
Been down this lane so many times before
And I have told myself I won´t do it no more
Now I’m back on the same road again

I was aiming for the sky, ended up flat on the ground
But once again the sun is rising, I better keep on walking
Keep on walking

Fan vad jag blir förvirrad och sänkt under de helger jag jobbar. Har alldeles för mycket tid att tänka här ute.
Vet inte vart jag ska ta vägen eller vad jag ska göra, försöker sysselsätta mig så gott det går för att slippa tänka men allt jag gör gör jag i rasande fart så snart kommer tankarna igen.
Har så mycket i skallen just nu. Funderar på om jag är där jag vill vara i livet, har jag valt rätt, vad kunde ha varit annorlunda, vad är det som saknas och varför kryper det i kroppen på mig hela tiden?????
Känner mig sjukt förvirrad just nu och det är riktigt tufft. Speciellt när det är så mycket man måste göra hela tiden för att hålla sig flytande.
Helst av allt skulle jag bara vilja lämna allt och flytta iväg, flytta någonstans där ingen känner mig och jag verkligen kan börja om på nytt. Jag vill ut och uppleva saker inte känna att jag står och stampar på samma ställe hela tiden. Vet itne hur mycket mer jag klarar av ínnan fördämningarna rasar... 

Jag vill känna att jag lever här och nu och inte vänta till morgondagen!!!
 

Don´t know why I´m still afraid
If you weren´t real I would make you up, now
Right now everything you want is wrong
and right now all your dreams are waking up
And right now I wish I could follow you
to the shores of freedom where no one lives

Firade St. Patricks day på The Liffey igår. Klockrent som fan!!!
Mycket galet folk och härlig stämning.
Vi dansade som bara den och skrålade ikapp med trubadurerna som bara vi kan.
En totalt underbar kväll helt enkelt.

För de intresserade kan jag meddela att det rör på sig!

I´ve played the wild rover for many a years
And I spent all me money on whiskey and beer

Tog en riktigt lång promenad idag för att försöka rensa tankarna.
Kan inte påstå att det gick speciellt bra dock.
Fan vad det snurrar just nu, allt är upp och ner.
Försöker tänka på annat men det blir så svårt när hans ansikte är som fastetsat på min näthinna.
Det är som kvicksand och jag sjunker bara djupare hela tiden och snart finns det ingenting att greppa tag i.

Det är bara strimmor
ett litet kliv ut i världen.
Vart än vi kom ifrån
vart än vi ska nånstans.
Håll min hand i vimlet!

Men vafan är det här?
Blir galen snart!!

Tycker inte om den här känslostormen jag befinner mig i.
Ena stunden sitter jag och tjuter för att nästa stund vara galet glad.
Efter det kan jag älta som bara den för att i nästa sekund skita i allt.
Jag vet inte vad jag ska göra härnäst eller hur jag ska göra.
Jag vet varken ut eller in längre!

Sitter ensam med mina tankar, tankar som snurrar runt i skallen så att jag knappt vet fram eller bak.
Finns så mycket jag vill säga men jag vet inte i vilken ände jag ska börja.

Vill få ur mig allt om osäkerhetskänslan jag har haft i kroppen hela dagen.
Vill berätta allt om besvikelsen jag känner inför en väns uppträdande.
Vill förklara allt om hur jag har vridit och vänt på saker och ting utan att bli klokare men mer tvivlande.
Vill veta hur man går tillväga när man får panik över sina egna känslor.
Vill veta vad jag ska göra för att må bättre imorgon.
Vill att någon talar om för mig varför knuten i magen inte vill lösas upp.
Vill ha svar på hur man gör när man helt plötsligt inser att man fallit, hårt!


"Så förunderligt förlorad som jag aldrig varit förr"

Efter att knappt ha ätit på en vecka har jag nu ätit för en vecka.
Var hemma hos underbara Elin ikväll och lev bjuden på galet god middag och marängswiss till efterrätt.
Hur trevligt som helst!
Vi såg även Twilight, Elin tyckte att det var dags för mig att se den nu, alla andra har ju redan gjort det =)
Jag tyckte att den var lite seg i början men den tog sig mot slutet och jag blev definitivt så pass intresserad att jag vill se New Moon också.
En mycket trevlig kväll som lyckades få mig på andra tankar en stund.
Har påbörjat ett ommålningsprojekt i hallen idag, känns bra att äntligen bli kvitt tråkfärgen som va på väggen. Nu blir det lite färgglatt och trevligt i allafall =)

Sitter och är osäker idag också, det står liksom still nu igen, känns som att det antingen får hända något eller så lägger jag ner totalt. Jag skulle vilja säga att jag ska lägga ner innan jag blir för djupt indragen i det hela, men tyvärr har jag redan gått ner mig rejält. Det får antingen gå framåt eller lägga ner totalt för i detta dödläge vi befinner oss just nu trivs jag inte. Det får mig inte direkt att må bättre om vi säger så.

Picture this - a sky full of thunder
Picture this - my telephonenumber
One on one is what I´m telling you

Jag trodde att det hela började avta men sen så dansade jag bra och soffan hade en ledig plats.
Vart VI står kan jag inte riktigt avgöra men vart JAG står är helt klart.
Det är riktigt läskigt att bli sårbar men för en gångs skull känns det på något vis rätt.
I ärlighetens namn tror jag inte att jag har känt så här starkt förut, det är en helt annan känsla i kroppen nu.
Det gör det hela än läskigare men jag gör så gott jag kan med att inte dra mig tillbaka.

Är det är förstört nu, blev det konstigt när det kom för nära inpå.
Var det lättare när det hölls på varsin sida av skärmen och verkligheten fanns utanför.
Blev det komplicerat när orden fick liv och vi stod mittemot varandra.
Sprang vi in i en vägg innan vi ens hade tagit oss genom dörren.
Tog det stopp innan det ens hade tagit fart?