wutheringheights

Första dagen på det nya året är snart förbi och det har varit en tankarnas dag. Tankar på tiden som komma skall och på tiden som gått. Så låt mig ta tillfället i akt att summera vart tankarna har fört mig idag.

2009 var året som skulle bli mitt på alla sätt och vis. Jag kände att det hade potential att bli ett riktigt bra år och allt som allt så blev det ett bra år på många fronter. På andra fronter blev det däremot inte så lyckat...

Skolan: Andra terminen på utbildningen bjöd på en kurs som gick i naturkunskapens och estetikens tecken. Vi var ute i skog och mark, vadade runt i sjöar, letade småkryp i skogen, la ut spårfällor och sökte spår efter istiden. Vi dansade solsystem, hängde på museer och skapade bilder och skulpturer i alla tänkbara tekniker.
Vårterminen bjöd på många höjdardagar så som heldagen på Naturhistoriska Riksmuseet där vi sprang runt bland utställningarna och sökte svar, denna dag fick mig att längta tillbaka till alla museer jag så länge försummat och glömt bort att besöka. Första dagen vi klev in i bildsalen väcktes något i mig som nära nog fick mig att börja gråta där och då. Det var som att en del av mig vaknade till liv igen, en del jag gömt och kanske till viss del glömt, något som fått stå tillbaka för alla krav som finns runt omkring. Jag återfann en bit av mitt gamla jag när jag klev in genom bildsalens dörrar, jag återfann glädjen att skapa och lugnet jag förut fann i det. Forna drömmar och projekt vaknade till liv igen och tankar började snurra om vad som komma skall.
Skolan gick fint till stor del och jag hade kul tillsammans med mina grymma kamrater. Enda bakslaget kom i form av en underkänd tenta, men jag bestämde mig för att se mig som en erfarenhet rikare och fixade sedan till betyget via en omtenta.

Höstens termin bjöd på en ännu större utmaning och jag kände mig lite kluven till det som väntade mig. Men en upptakt där jag var tillbaka i mitt rätta element gjorde att jag kände att det skulle gå. Kursen som bestod av dans, musik och bild fick kreativiteten att kicka igång igen och jag återfann ännu mera glädje och en större bit av mitt forna jag. Terminen fortskred med grammatik, språklära och religion m.m. och det har varit utmanande och stundtals riktigt jobbigt men det har gått över förväntan bra och jag tror aldrig att jag har varit så glad för ett tentaresultat som den dagen jag fick tillbaka min 13-sidiga språktenta med ett VG på =)

En stor anledning till att det har gått så bra i skolan och att jag har orkat med allt har med mina fina arbetsgruppskamrater att göra. De har blivit vänner jag inte vill vara utan varken i skolan eller i övriga livet !!

Arbete: Jag började åter som jag slutat det föregående, jag jobbade extra på Rinken men insåg under hösten att det inte skulle räcka så jag hoppade på studielånet och kickade vidare bland hamburgare och kaffe.
Våren hade dock en verklig utmaning och välsignelse att bjuda på. Genom en fin vän fick jag en anställningsintervju för en tjänst som ledare på ett kortidshem för ungdomar med behov av speciellt stöd. Jag fick tjänsten och började i mars jobba med detta underbara jobb. Första helgen var jag hur nervös som helst jag hade inte så stor aning om vad som väntade mig men det klickade på något sätt direkt. Gruppen med ungdomar var helt fantastisk och ledarna jag fick till kollegor var suveräna, de hjälpte mig in i allt och fick mig att känna mig verkligt välkommen. Efter några månader på jobbet kändes det så bra att jag i augusti klev in i ytterligare en grupp och jobbar nu varannan helg vilket lett till att studielånet är borttaget och skulden inte lika tung som den skulle kunna blitt. Min andra grupp är en lite större utmaning men det är bara kul att pusha sig själv till nya utmaningar och mål. Jag har även haft turen att jobba parallellt med en riktigt god vän vilket gjort det hela ännu bättre än det var innan =)
Nu efter nio månader på jobbet känns det som att jag har varit där hur länge som helst och just nu skulle inte byta bort det för något annat jobb i världen. Detta jobb har även fått mig att tänka i nya banor kring mitt framtida yrkesliv.

Jag är även fortfarande kvar på Rinken, men jobbar inte lika ofta och börjar lämna över till en ny generation som får kränga kaffe och korv till hungriga hockeybesökare, själv blir jag mer och mer en av dessa besökare. Något som inte är en dag försent !

När sommaren kom var jag för första gången på tre år tillbaka på Alcro. Med ny tjänst men till stor del samma folk som förr genomled jag en sommar som stundtals var riktigt tråkig och plågsam och stundtals var riktigt trevlig och även  utvecklande. Förmodligen kommer jag återvända dit tills dess att skolan är färdig, för det ger bra med pengar och det tar mig knappt fem minuter att ta mig dit, hehe

Kärlek: När året började tänkte jag att det var min tur i år, min tur att träffa någon som kunde förgylla dagarna och de jobbiga stunderna som inte ens vänner kan hjälpa en komma igenom. Jag gav mig ut i dejtingsvängen men återvände besviken och smått nedslagen men ändå stärkt. Jag träffade några riktiga stolpskott som inte var värda tiden och energin. Jag riktade blicken framåt och snubblade över känslor för en vän som jag inte riktigt visste hur jag skulle hantera. Vi dansade runt varandra i några månader innan jag under hösten kom till slutsatsen att det fick räcka, det finns inget mer än vänskap att finna där och jag tror att det är det bästa för oss båda. För den vänskapen är något jag värdesätter alldeles för högt för att riskera att förlora.
Sommaren och hösten har passerat, visst har jag hittat intressanta människor men det har liksom inte blivit något av det. Det är inte ofta jag känner att det här, det kan bli något men under hösten mötte jag en person som fick mig att hoppas och fundera. Jag hade så smått börjat fundera på hur jag skulle gå tillväga när en nyhet fick mig att komma ner på jorden igen och för tillfället känns det som att mitt kärleksliv återigen ligger på is, men jag försöker vara öppen.
Kanske är det just min feghet eller ovilja att riskera på ett eller annat sätt som gör att jag fortfarande sitter här ensam, kanske är det så att jag inte är öppen för det. Vem vet, allt jag vet är att jag känner mig mer ensam än någonsin tidigare och det är skrämmande att känna så. Tidigare har jag varit okej med ett vara singel men mer och mer känner jag att det är något som saknas.

"Nothing sucks like being all alone. No matter how many people are around you."

Privat: En hel del har förändrats det här året och en av de största förändringarna kom när jag tillsammans med mina föräldrar bestämde mig för att köpa en lägenhet i samma område där jag bott sedan två år. Jag har med mina föräldrar som stöd lånat pengar till en tvåa, något som känns både bra, skrämmande och idiotiskt på samma gång. Jag tycker jättemycket om lägenheten och min älskade far har gjort ett hästjobb med renovering av den och jag trivs hur bra som helst. Men jag funderar fortfarande på om det var en en bra investering eller bara ren dårskap, jag vet att jag inte kommer stanna här för alltid men just nu är det perfekt. Men vad ska jag göra sen när jag är klar med utbildningen och börjar jobba ? Som det ser ut nu varken vill jag eller kommer jag jobba här ute. Jag antar att framtiden får utvisa vad som händer och att jag får försöka leva i nuet.

Jag såg med glädje fram emot min favortiårstid hösten och väntade med spänning på att världen skulle byta färger och luften bli högre. Men inträdet i denna höst var jobbigt, riktigt, riktigt jobbigt.. dofterna och färgerna påminde mig om om föregående år och allt som hände då. Det tog mycket kraft och energi och jag kände mig längre ner än jag tidigare gjort. Många, många tårar fälldes och gamla minnen kom upp till ytan, även skuldkänslor och ånger tyngde mig under denna period. Jag kom efter med mig själv och hanterade det så som jag trodde var bäst. Så här i efterhand kanske jag borde ha varit mer öppen med det och sökt upp någon eller några att prata med, men det fanns ingen i min omedelbara närhet som skulle förstå utan en lång förklaring, så jag lät det vara och försökte hantera sorgen på bästa sätt. Jag tog mig igenom det och jag har nog blivit lite starkare i andra änden av det hela.

Jag har som en reaktion på allt låtit mig själv förfalla en smula, jag har inte hållt i mig själv som jag borde men det är dags nu, dags att återgärda och återställa det som gått förlorat.
Jag försvann ett tag på vägen men nu är jag på rätt spår igen. En tanke slog mig för ett par veckor sen, mer en fundering kanske. Jag fann mig själv i en situation där jag funderade på vart jag hade tagit vägen...
Under året som gått har jag förlorat några bitar av mig själv men även passat in några nya bitar i pusslet.

Något jag inte hade klarat mig utan är alla mina fina vänner ! Tillsammans har vi haft mycket roligt i år och det har varit några riktigt galna stunder som jag inte skulle byta bort mot något annat. Ni är en fantastisk skara människor som förgyller mitt liv och jag ser fram emot ett nytt år med er alla !! =)


2010: Så nu sitter jag här, årets första dag har gått in i den andra och jag vet inte om jag har blivit så mycket klokare under tiden jag skrivit men jag har fått ur mig en hel del och kan nu fylla på med nya erfarenheter.
Vad väntar mig då detta nya år ?
Vem vet, men jag väntar med spänning på att se hur det hela ter sig men jag kan säga som så att jag ser fram emot att återfinna delar av mitt gamla jag som jag saknar och jag ser även fram emot nya erfarenheter som kommer att förena det gamla med det nya.

Jag ser fram emot en uppdaterad version av mig själv.
Jag önskar mig äventyr detta år, tillsammans med vänner, familj eller på egen hand.
Jag längtar efter kärlek detta år och jag ska försöka finna nya vägar att ta mig till den eller den till mig.
Jag vet att det kommer att bli ett fantasktiskt år tillsammans med alla fina vänner.
Jag ska låta kreativiteten flöda detta år och bejaka infall och lustar.
Jag vill lära mig nya saker detta år och ser fram emot nya kurser i skolan och nya erfarenheter på jobbet.

Slutligen vill jag önska alla i min närhet och alla i hela världen ett fantastiskt 2010 !!