wutheringheights

 

Så kom den, dagen då jag exploderade och tog ut alla månader av uppdämd frustration på mannen som är en stor del i allt detta. Jag gjorde det inte på ett speciellt snyggt sätt och det blev hemskt fel och missuppfattningen och ilskan från annat håll väntade inte på sig.Allt blev konstigt och jag mådde skitdåligt och grät mig igenom en hel kväll och en del av natten. Samtidigt fick det mig att se klart, det fick mig att förstå vad jag behövde göra och när jag vaknade dagen efter hade jag en strategi klar.

 

Självklart gick det inte som planerat och jag lyckades liksom inte få han att förså vad det egentligen hadlade om. Andra människor fanns runt oss hela tiden, jag var instabil och började gråta och fick inte ur mig det jag behövde ha sagt och tillslut var jag tvungen att ge mig iväg på annat så jag gick fortfarande och bar på allt.

Jag visste dock att han skulle ringa mig senare under dagen för att prata information och planering så jag beslutade mig för att säga att vi verkligen behöver prata på måndag när vi ses och verkligen poängtera att det är viktigt för mig. Jag hade inga planer på att ta allt under samtalet då jag för tillfället befann mig på Viking Line terminalen och väntade på mina resekamrater och jag hade ingen lust att återigen bli upprörd och ledsen.

 

Men efter att vi hade pratat en stund så var det som att öppna en dammlucka och allt bara rann ut. All ilska, all frustration och alla tankar. Jag talade till och med om att tanken på att säga upp mig har funnits men att jag egentligen inte vill det, det jag vill är att vi ska få det att fungera. Någonting måste vi göra, en plan en strategi en omstrukturering, vad som helst. Vi har i princip bara varandra och om inte vårt samarbete fungerar så fungerar inte verksamheten heller.

 

Det blev tillsut ett bra samtal och jag fick ur mig så mycket som jag har bärt på så himla länge och jag hoppas och tror att även han fick sig en rejäl tankeställare. Såhär i efterhand så känns det så otroligt skönt att jag äntligen fick ur mig allt och det tunga ok som jag har burit på så länge nu har lyfts bort och jag hoppas verkligen att den enda vägen nu är upp. Annars vet vi nog båda vad som blir nästa steg.

 

 

 

Efter en rent utsagt asjobbig sommar så välkomnar jag hösten med öppna armar, men jag vet liksom inte vad jag ska förvänta mig eller vad jag ska göra upp för planer. Samtidigt som jag ser fram emot vad hösten har att erbjuda så är jag lite orolig för vad som möjligen kan komma att ske.

 

Främst gäller det jobbet.. Det har hela sommaren känts som att något är i görningen och att vandra i ovisshet har varit en bidragande orsak till den anspänning som slutligen resulterade i att jag bröt ihop. Jag hoppas att det inte är som jag befarar och att känslan bara är en bieffekt av den stress och press som uppstod under sommaren.

Jag ser däremot fram emot att börja jobba igen, just nu är jag inne på den sista av tre veckors semester och det har verkligen varit skönt och välbehövligt med distans från allt och alla. Men samtidigt som det ska bli roligt att dra igång igen så har saker hänt under sommaren som får mig att fundera på om jag verkligen vill fortsätta att göra det här eller om det börjar bli dags för mig att söka mig vidare in i skolvärlden. Det känns lite som att jag står vid ett vägskäl där jag antingen kan fortsätta på den inslagna vägen eller börja att plöja en ny väg i en helt annan riktning. Det enda jag vet är att jag behöver få komma igång igen så att jag verkligen kan känna efter om det är det här jag ska fortsätta att göra eller om det börjar bli dags för mig att se mig om efter nya utmaningar. Jag brinner verkligen för verksamheten jag jobbar med, frågan är bara om arbetsuppgifterna kan fortsätta att inspirera mig att vilja bygga vidare på den för om energin och drivkraften inte finns där då blir det inte bra för någon. Under nästa vecka måste definitivt jag och min chef sätta oss ner och lägga upp en strategi för hösten och det känns nu som att det kan komma att bli avgörande för om det kommer att bära eller brista den närmsta tiden.

 

Innan jag börjar jobba igen ska jag dock åka till Madrid och bara vara. Jag ska vandra runt och titta på folk dricka vin och ha kul tillsammans med min vän, det kommer förhoppningsvis att bli en grym avslutning på semestern!